Kontakt med anhöriga
Kontakt med anhöriga
Hur reagerar en människa som drabbas av ett dödsfall?
Även den som tror sig ha en god beredskap inför ett väntat dödsfall kommer att reagera på samma sätt som den som är oförberedd. Skillnaden är egentligen bara den, att reaktionerna kan vara olika starka. För den som kommer i kontakt med människor som drabbats av en anhörigs dödsfall är det viktigt, att ha kunskap och förståelse för de olika reaktioner som kan uppstå, men även känna till vilka behov som kan behöva tillgodoses. Första stadiet av sorg kännetecknas oftast av ett chockliknande tillstånd då de anhöriga upplever en känsla av overklighet. I det här stadiet föreligger flera olika behov där vi som medmänniska kan dela med oss av.
Att vara en god lyssnare är en viktig egenskap.
Den som sörjer har ett stort behov att tala med någon och berätta om den avlidne.
Saker att tänka på för att vara en god lyssnare:
- Sitta ner och ge ögonkontakt
- Det viktiga är att lyssna och inte ge svar på alla frågor
- Tala lite, lyssna aktivt, var närvarande.
- Respektera tystnaden.
- Fråga varsamt och fråga efter känslor.
- Ytterlighetsfrågor: - Vad oroar Dig mest?
- Lyssna även på det som inte sägs, sätt ord på det du hör och inte hör.
Kom ihåg att alltid erbjuda anhöriga kontaktmed kurator eller präst.
Informera om vad som kommer att hända efter dödsfallet. Anhöriga kan känna stor stress sedan dödsfallet har ägt rum. Det kan därför vara bra att tala om att den avlidne kommer att flyttas från avdelningen till ett särskilt bårrum i avvaktan på kistläggning.
Informera att de snarast bör ta kontakt med en begravningsbyrå för att få hjälp med de praktiska. Vid första kontakten med begravningsbyrån behöver de inte ta några beslut.
Informera gärna anhöriga om att det finns ytterligare möjligheter till ett personligt avsked när den avlidne finns kvar på sjukhuset. Här kan sjukhuskyrkans personal vara en resurs att nyttja. Begravningsbyråernas personal kan också vara behjälplig med det personliga avskedet på sjukhuset.
Lämna gärna skriften ”Hur gör jag nu?” till anhöriga.