Begravningsavgiften

Alla som är folkbokförda i Sverige betalar en obligatorisk begravningsavgift via sin skattsedel­. Detta gäller oavsett trosuppfattning och är en avgift som skall täcka en del av de kostnader som uppkommer i samband med ett dödsfall.

I Begravningsavgiften ingår rätt till gravplats i 25 år, gravsättning och kremering.

Transporter av kistan från bisättningslokal till begravningsceremoni alternativt direkt till krematorium / gravsättning. Lokal för förvaring och visning av stoft.

Lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler.

 Dessa tjänster skall även tillhandahållas utan kostnad i annan församling än där man är folkbokförd.

De tjänster som bekostas av dödsboet är bl.a: Kista och kistläggning, transport av kistan till bisättningslokal (lokal för förvaring och visning), blommor, annonsering, begravningsceremoni och ev bärare av kista i procession till graven, minnesstunden, gravsten samt skötsel av graven.

Enligt svensk lagstiftning skall, så långt det är möjligt, den avlidnes önskan följas när det gäller utformningen av begravningen

Begravningsombud

För dem som inte tillhör Svenska kyrkan har länsstyrelsen i varje län och kommun skyldighet att utse ett så kallat begravnings­ombud. Begravningsombudet har till uppgift att tillvarata och företräda de som inte tillhör Svenska kyrkan.

Vad händer efter dödsfallet?

Oberoende av var dödsfallet inträffar är det landstinget/kommunen som har ansvaret för att den döde transporteras till ett bårhus.

Om dödsfallet skett i bostaden måste alltid läkare komma dit för att konstatera dödsfal­let. Detta för att säkerställa rättssäkerhe­ten. Finns någon form av misstanke om brott kopplas alltid polisen in.

Enligt lag skall gravsätt­ning eller kremation ske inom en månad från dödsdagen. Dödsfallet måste meddelas myn­digheterna inom några dagar och det sker genom att läkare som konstaterar dödsfallet sänder ett dödsbevis till folkbokföringen. Begravningsbyrån beställer vanligtvis döds­fallsintyg och övriga handlingar som behövs för begravningen.

Obduktion

När någon dött måste dödsorsaken fast­ställas av läkare. Finns det oklarheter kan det bli fråga om obduktion. Obduktion innebär att en läkare gör ett operativt ingrepp. Man kan endast i undantagsfall neka obduktion.

Organdonation

I Sverige betraktas en människa som död när all aktivitet i hjärnan har upphört.

Olika kroppsorgan och vävnader kan dock vara funktionsdugliga och organdonation kan därför komma ifråga enligt svensk transplantationslag. Det är alltid den avlid­nes vilja som gäller, om den är känd. Är den inte känd, men det kan antas att ett ingrepp skulle strida mot den avlidnes inställning, får inget ingrepp göras. På apotek finns så kallade donationskort som man fyller i om man är för eller emot organdonation.

Intyg om dödsorsak

Om man som anhörig vill ha ett skriftligt besked om den exakta dödsorsaken kan man få det genom att kontakta läkaren.

De myndigheter som är aktuella är:

• Försäkringskassan som efter cirka två veckor från dödsfallet skriftligen skall meddela vilken rätt man har till s.k. efterlevande­ pension och/eller bostadsbidrag.
• Skatteverket, har ansvar för folkbokföringen i landet och därmed får vetskap om döds­ fallet för att kunna utfärda de intyg och handlingar som är aktuella för begravning och eventuell utlandstransport.

Bouppteckning

När en människa avlider måste enligt svensk lag en bouppteckning göras inom tre månader. Enkelt uttryckt är en bouppteckning en förteckning över döds­boets tillgångar, skulder och delägare. Detta kan ibland vara komplicerat, framförallt när man inte är svensk medborgare.

Bouppteckningen är en handling som lämnas in och registreras vid Skatteverket. Den ligger bl.a. till grund för att se vilka som har rätt att ärva den avlidne.

Har inte dödsboet någon fastighet, några tillgångar eller om det går jämnt upp med begravningskostnaderna kan man via Socialnämnden i hem­kommunen ansöka om att få göra en dödsboanmälan.

Den görs av kommunen, är kost­nadsfri och ersätter bouppteckningen.