Ordet obduktion väcker ofta motstridiga känslor hos anhöriga.

Det kan kännas kränkande att någon efter döden gör ingrepp på en person som varit en nära anhörig. Obduktion innebär att en läkare gör en inre undersökning av den döda kroppen. I lagen om obduktion har man därför tagit fasta på den kroppsliga integriteten när det gäller att utföra en obduktion.

För sjukvården är obduktionen viktig för att kunna:

• Fastställa dödsorsaken
• Få insikt och kunskap om den sjukdom som orsakat dödsfallet
• Få viktig kunskap om effekterna av en behandling
• Få möjlighet undersöka om de sjukliga förändringar eller andra skador

Har den avlidne i livet motsatt sig obduktion, eller om de anhöriga motsätter sig att en obduktion ska göras, får obduktionen bara genomföras om den gäller att fastställa orsaken till dödsfallet. Det kan vara angeläget även för anhöriga att få vetskap om den verkliga dödsorsaken.

Man skiljer på klinisk obduktion och rättsmedicinsk obduktion.

Klinisk obduktion

Klinisk obduktion kan göras om det är svårt för läkaren att fastställa dödsorsaken. Då räcker det inte att den avlidna motsatt sig obduktion eller att anhöriga säger nej. Om obduktionen däremot gäller att få fram mer kunskap om en sjukdom gäller att den avlidne inte motsatt sig obduktion eller att anhöriga säger nej.

Rättsmedicinsk obduktion

Om en läkare inte kan fastställa dödsorsaken ska dödsfallet anmälas till polisen. Det gäller särskilt om det finns misstanke om att det handlar om ett brott, exempelvis mord eller dråp, eller andra orsaker som till exempel en olyckshändelse eller självmord. Polis, allmän domstol eller allmän åklagare kan bestämma att en rättsmedicinsk obduktion ska göras. Denna form av obduktion är den mest omfattande och innebär en grundlig inre undersökning av den döda kroppen.

Anhöriga ska alltid få information om att obduktionen kommer att göras, men rättsmedicinsk obduktion kan man inte motsätta sig eller överklaga.

Balsamering

Eftersom det kan dröja en tid mellan dödsfallet och begravningen kan kroppen behöva balsameras. Balsamering innebär att blodet ersätts, vanligtvis med en formalinlösning, för att fördröja kroppens naturliga nedbrytning. Det är begravningsbyrån, i samråd med bårhuspersonalen, som informerar anhöriga om ett eventuellt behov av balsamering. Om kroppen blir liggandes längre än 10 dagar på ett bårhus innom Stockholms läns landsting sker balsamering med automatik. Inom Uppsala läns landsting balsamerar man oftast inte alls.