Vuxna vill ibland hålla barn och ungdomar utanför det som händer i samband med ett dödsfall. Det sker i all välmening, men barn behöver få stöd för att klara det som hänt, inte skydd från det. De måste precis som vuxna tillåtas att sörja.

När du ska berätta för ett barn att någon har dött är det viktigt att du ger dig tid att sitta ner med barnet. Det är först i tonåren som ungdomar till fullo inser vad ett abstrakt begrepp som döden innebär. Acceptera att barnet visar sin sorg på olika sätt och var inte rädd för att visa din egen sorg och tårar.

Barn skall naturligtvis inte tvingas med på begravning, men man ska inte heller omedelbart godta ett nej. Ett barns första upplevelse av det här slaget betyder naturligtvis väldigt mycket. Om barnet får delta på sina villkor minskar risken för att döden och begravningen uppfattas som något hemskt, något man måste vara rädd för. Berätta för barnet så mycket som möjligt; om hur det kommer att se ut i kyrkan och vad som kommer att ske. Kom gärna också i god tid till begravningen så barnet i lugn och ro kan bekanta sig med kyrkorummet.

Vi har en bok som vi gärna delar ut om du kommer förbi begravningsbyrån. Den heter ”Min farfar och lammen” och behandlar ämnet döden på ett bra sätt för barn att förstå. Den består av två delar den ena är Haralds berättelse om när han som nioåring mister sin farfar. Den andra delen beskriver med enkla ord vad som händer i samband med den begravning från det ögonblick någon dör till dess att livet börjar återgå till det vanliga både för vuxna och barn.