Vad har den enskilde för ansvar för en avliden?

Det finns inget reglerat i Svensk lag vad den enskilde har för skyldighet när det gäller att ta hand om en avliden person. Det är sjukvårdshuvudmannen, alltså kommun eller landsting som har det lagliga ansvaret att ta hand om avlidna personer.

Den som påträffar en avliden person i exempelvis det egna boendet ska alltid kontakta läkare. Det går också att kontakta SOS larmnummer 112, polisen eller sjukvårdsupplysningen där man kan få råd hur man ska gå tillväga. Vid dödsfall som äger rum exempelvis i eget boende måste alltid läkare tillkallas för att konstatera dödsfallet och utfärda dödsbevis.

Sjukvårdshuvudmannens ansvar är lagreglerat.

Sjukvårdshuvudmannen, kommun och landsting, har ett ansvar för att ta hand om avlidna, 1 §, första stycket, i Hälso- och sjukvårdslagen, SFS 1982:763.
Ansvaret för omhändertagandet gäller intill dess att den avlidne överlämnas till de närstående för bisättning, begravningsceremoni och slutligen gravsättning. Det sker vanligen genom en begravningsbyrå.

Sjukvårdshuvudmannens ansvar inrymmer uppgifter som normalt vidtas i samband med ett dödsfall. Hit hör bl.a. konstaterande av dödsfallet, iordningställande av kroppen samt kontakter med den avlidnes närstående. Utfärdande av dödsbevis och intyg om dödsorsak hör också till normala uppgifter vid ett dödsfall.

Det krävs en lokal för förvaring av den avlidne till dess att överlämnandet till de närstående kan ske för bisättning. Denna lokal som sjukvårdshuvudmannen ansvarar för benämns bårhus.
Sjukvårdshuvudmannens ansvar att ta hand om avlidna innefattar även transporter. Vid dödsfall, exempelvis i det egna boendet, ska finnas möjlighet att transportera den avlidne till ett bårhus. Begravningsbyråerna utför sådana tjänster på uppdrag av sjukvårdshuvudman.

Dödsbevis och intyg om dödsorsak

Vid dödsfall som äger rum i Sverige skall bevis om dödsfallet och ett intyg om dödsorsaken utfärdas utan dröjsmål. Beviset och intyget ska utfärdas av läkare som inte får vara make, barn, förälder, syskon eller på något annat sätt närstående till den avlidne. Dödsbeviset skall sändas till Skatteverket senast första vardagen efter dödsfallet.

Vilket ansvar i övrigt har sjukvårdshuvudmannen för en avliden.

I Hälso- och sjukvårdslagen § 1 står bland annat följande angivet:

• ”Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter samt att ta hand om avlidna. Detta ansvar gäller fram till att den avlidne har överlämnats till närstående för bisättning, begravning och gravsättning.”
  Det vanligaste är att det här sker när en begravningsbyrå fått uppdraget att ta hand om begravningen.
• Sjukvårdshuvudmannen är också ansvarig för dödsbevis och dödsorsaksintyg utfärdas.
• Sjukvårdshuvudmannen ansvar för att den avlidne förvaras på lämpligt sätt i avvaktan på att bisättning kan äga rum. Det vanligaste är att den avlidna förs till ett ”bårhus” där det finns kylförvaring för att bromsa kroppens nedbrytning.

På vissa äldreboende finns även där möjlighet till kylförvaring av avvaktan på att bisättningen kan äga rum. I de fall förvaringsmöjlighet inte finns på plats har sjukvårdshuvudmannen ansvaret för att den avlidne transporteras till ett bårhus. För dessa kostnader svarar sjukvårdshuvudmannen som i sin tur med stöd av 26 § i hälso- och sjukvårdslagen kan debitera dödsboet.

Närstående eller annan som ordnar med begravningen kan naturligtvis själva välja att ta över ansvaret och beställa transport till bårhuset för kistläggning. Då uppstår ett betalningsansvar direkt mellan dödsboet och transportören. Närstående ska informeras om vad valet innebär och att kommunens ansvar upphör när kroppen på deras uppdrag lämnas till transportören Personalen ska inte påverka de anhörigas val av begravningsbyrå.

• Om de anhöriga frågar personalen till råds ska alltid hänvisning göras till telefonkatalogens eller på nätet, förteckning över begravningsbyråer.
• Om anhöriga inte kan nås inom rimlig tid eller om det inte finns möjligheter inom boendet att förvara den avlidne fram till dess att transportören kan hämta måste transport äga rum till närmaste bårhus.

Det vanligaste är att den ansvariga sjuksköterskan avgör när transporten i så fall ska äga rum.

Vilka kriterier gäller för bestämmande av en människas död?

I socialstyrelsens allmänna råd går att läsa följande:
Fastställande av dödsfall

1. § Enligt 1 § lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död är en människa död när samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort i hjärnans alla delar, dvs. total hjärninfarkt.
2. § En människas död skall fastställas med hjälp av indirekta eller direkta kriterier. Fastställandet skall göras av legitimerade läkare eller de som har ett särskilt förordnande att utöva läkaryrket enligt 3 kap.
3. § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Uppgiften får inte delegeras eller på annat sätt överlåtas.
4. § När en människas död har fastställts skall alla pågående medicinska åtgärder snarast avbrytas. Undantag från detta krav anges i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:11) om fortsatta medicinska insatser efter en människas död samt om donationsansvarig läkare och kontaktansvarig sjuksköterska.
5. § Åtgärder som vidtas i samband med fastställande av ett dödsfall skall dokumenteras i patientjournalen.
6. § Om förhållandena vid ett dödsfall är sådana att det kan finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning, skall dödsfallet snarast möjligt anmälas till närmaste polismyndighet. Närmare bestämmelser om detta finns i begravningslagen (1990:1144), begravningsförordningen (1990:1147) och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1996:29) Vissa åtgärder inom hälso- och sjukvården vid dödsfall.